Det kan inte vara sant...

Men jo, visst fick jag raktikplats i Enköping! Suck. Ska gråta mig till sömns nu. Och inte är min älskling hemma för att trösta mig heller. Jag dör. (Nästan iallafall.) Mitt liv går under.

Kommentarer
Postat av: bitte

fin blogg


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback