Back to school... Again.
Tredje gången gillt. Eller? Tredje gången som man sätter sig i en ny skolbänk, denna gång mer nervös än vanligt... Faktiskt. Trodde att det skulle kännas lätt och väldigt bra denna gång bara för att nu har man ju valt på "riktigt". Detta är ju vad jag verkligen vill göra, eller? Första gången blev man tilldelad en skola som låg nära ens hem, inte mycket att säga till om där. Senaste gången visst valde man, men jag valde natur, inte så mycket mer än det faktiskt? Men denna gång. Jag har valt ett specifikt program och verkligen en specifik stad Och ändå känns det såhär? Helt totalt förvirrad. Och inte har jag några böcker, utan dom ska jag köpa för flera tusen kronor i månade, och näe, jag skojar inte! Och jag har inte fått mina inloggningsuppgifter til vårat nätverk (typ ens hela liv) på skolan än. Det tillsammans med det faktum att vi inte har fått några besked om vår lägenhet än ligger nog och spökar ganska bra i bakhuvudet. Hoppas att det löser sig med tiden...
Nu ska jag hem iallafall. Elle till det som just för tillfället råkar vara där jag har min tandborste och mina kläder. Sen ska jag till syster och hjälpa henne att fixa och trixa lite. Sen blir det middag med Elin! Ska bli skönt med ett välbekant ansikte! Så nu ska jag ta mitt förvirrade nya jag, gå ett varv runt kvarteret och försöka hitta Ica och sen ska jag försiktigt försöka ta mig hem på farmors gamla skrangliga cykel!
Saknar min Kock...
Nu börjar allvaret...
Fick även en avskedspresent av Charm idag. Ett Attling halsband där det stod 'Friskt Vågat'. Jättefint, passar mig faktiskt perfekt. Det var ungefär då som jag kom på det. Jag slutar. Imorgon jobbar jag mina sista timmar. Och inte blir det många. jag skulle slutat fem idag men var kvar till sex, utan att ens vara på gränsen till att avlida för att manär så less på stället. Just nu, när jag ska till att sluta, börjar jag sakta men säkert börja inse att jag nog blivit ganska vann stället. Jag vet exakt vad som ska göras varje dag, innan varje stängning. Behöver inga fusklappar längre. Inte ens i köket. Det är otroligt hur man inser saker när allt håller på att ta slut. Kan till och med komma ihåg sakerna jag ska göra imorgon nu. Ta fram taco-färs, koka pasta till kycklingsalladen, göra skagen o.s.v... Inte lite konstigt. Jag kan nog helt ärligt säga att jag kommer att sakna stället. Det har blivit mitt andra hem. Det måste bli så när man jobbar på ett sådant ställe. Det går inte att tänka; det gör jag imorgon, någon annan fixar det, vi tar det sen. man måste göra allt när det ska göras, när det behöver göras och nej, min mamma jobbar inte där så man måste ta reda på det kaos man har lämnat efter sig. Det känns dock otroligt skönt. Jag har slitit för mina 89 kr/timmen och nu ska jag få ut någonting för det. Jag får sluta. med gott samvete. De säger att de aldrig kommer hitta nån som kan ersätta mig men de kommer att hitta nån som duger iaf. Och snart kommer hon att ha min roll. Så det så. Eva, Sara, Marita, Ewelyn och Malin (Lisa och Åsa). Tack.
Det sjuka med det hela är att jag nog egentligen inte vill. Eller det är klart jag vill men det känns motigt ändå. Att flytta från ön gjorde jag i en blinking, och vände mig inte ens om för att säga hej då en sista gång. Det enda jag saknar därifrån är mina tjejer. Och min wellpapps-Zlatan. Men nu... Det är mitt liv och mitt hem som jag lämnar. Inte så lätt att packa ner det i sko-lådor direkt. Men jag vet att måste. Tyvärr. Har bara lite saker att göra klart först. Byxor att lappa. Album att klistra. Men sen så... Imorgon blir en effektiv dag, jag känner det på mig. Ganska skönt att inte ha någon här faktiskt. Mamma och pappa gör det nästan omöjligt att se att jag någonsin skulle flytta och Karl gör mig så glad att jag inte ens vill tänka på det jobbiga med att åka utan bara det glada med att komma fram. Men imorgon, då börjar allvaret. Då ska jag bära ner alla lådorna från vinden och börja packa ihop mitt liv så sakterliga... Men det är imorgon. Nu ska jag sova så att jag orkar upp och ta min morgonpromenad!
PS. Det bästa med det hela vore ju om mina "hand-problem" försvann. Gärna nu. Tack!
Snart Uppsala...
Nu har jag inte tid att sitta här längre, ska hem till Karl och sova. Blir en tidig morgon imorgon. Jag ska även köra första sträckan, sen ska han köra! Tihi på det också. Men det blir inte med VÅR bil utan med Åsas. Men det funkar det också. Sitter och bränner lite skivor nu. :)